Diskbråck eller diskruptur är en diagnos som många människor drabbas av under sin livstid. Utan behandling i tid kan denna sjukdom orsaka allvarliga hälsoproblem och en betydande försämring av livskvaliteten. Men det finns även goda nyheter – om problemet upptäcks tidigt kan det behandlas framgångsrikt, och det är en myt att endast kirurgi hjälper.

Hur uppkommer diskbråck?

Vår ryggrad består av ryggkotor mellan vilka mellankotsskivorna är placerade. De är naturliga stötdämpare med en inre kärna, en gelatinös substans. I lindrigare fall buktar disken bara ut, men av olika anledningar kan den också slitas sönder och kärnan kan läcka ut. Om detta sker upplever personen skarp smärta. Med tiden kan den minska eller försvinna helt, men smärtan kan även sprida sig till benet. Detta innebär att den hoptryckta mellankotskivan har tryckt på nervrötterna. Om personen tidigare, när smärtan bara upplevdes i ryggen, inte sökte läkarhjälp är det nu dags att göra det och inte skjuta upp det längre. Om man gör det eller hoppas att smärtan ska upphöra kan nervrötterna pressas så hårt att nerven förstörs och personen inte längre kan kontrollera rörelserna i benet.

Läkaren kommer att lyssna på patientens besvär, ställa frågor om smärtans karaktär och ordinera de undersökningar som krävs för att fastställa diagnosen. Det mest exakta sättet att göra det är en magnetisk resonanstomografi.

Vilka är orsakerna till diskbråck?

Detta är en av de första frågor som människor ställer när de får information om diagnosen.

Det finns olika orsaker:

• Tungt fysiskt arbete eller en olycklig engångshändelse vid tunga lyft.
• Övervikt.
• Idrottsskador eller andra skador.
• Överdriven fysisk aktivitet.
• Dåligt utvecklade hållningsmuskler.
• Genetik.

Möjligheter till behandling

I takt med att de medicinska möjligheterna utvecklas bör myten om att den enda möjliga behandlingen vid diskbråck skulle vara kirurgi avfärdas. Idag prövar läkarna först de tillgängliga konservativa behandlingsmetoderna och först därefter, om de inte uppnår det förväntade resultatet under en längre period och patientens tillstånd inte förbättras, bör kirurgi övervägas. Konservativ behandling är särskilt framgångsrik i fall där diskbråcket är mycket litet och nervroten inte är utsatt för tryck. Det är dock även möjligt att behandla utan operation om patienten är beredd att medverka i behandlingen.

Efter att ha genomfört alla nödvändiga undersökningar och skapat sig en klar bild av sjukdomen väljer läkaren den behandlingsmetod som är bäst lämpad för varje patient. Oftast kombineras olika typer av behandling: medicinsk behandling, medicinsk gymnastik, fysioterapi, inklusive vattenbehandlingar, samt användning av epiduralblockad.

Om det emellertid inte är möjligt att förbättra situationen utvärderas behovet av kirurgi. Idag utförs operationen genom ett mycket litet snitt i ryggen, vilket minskar trycket på nerven, men bibehåller mellankotsskivan, som också kommer att ha en stötdämpande funktion i framtiden. Oftast kan patienten gå hem redan nästa dag, förutsatt att patienten följer den föreskrivna behandlingsplanen och inte drabbas av några komplikationer.'

Återhämtning efter diskbråcksoperation

Återhämtningstiden efter en operation beror på flera faktorer, t.ex. ålder, allmänt hälsotillstånd och typ av operation. Ju mer invasivt det kirurgiska ingreppet är, desto längre blir återhämtningstiden. Användningen av minimalt invasiva tekniker kan leda till några veckors återhämtning, medan mer omfattande ingrepp för att fixera kotpelaren kan kräva en återhämtningstid på upp till ett halvt år.

Den initiala ryggsmärtan kommer inte att lindras omedelbart efter operationen, detta sker gradvis om rätt behandling följs. Det är viktigt att följa rekommendationerna från din läkare och fysioterapeut under den postoperativa perioden för att påskynda återhämtningen och förhindra komplikationer. Diskbråcksoperation kräver ofta efterföljande läkemedelsbehandling och fysioterapi.

Patienter kan vanligtvis återgå till arbetet två till fyra veckor efter operationen, om arbetet inte är fysiskt krävande. Om arbetet innebär betydande fysisk ansträngning bör patienten räkna med en längre återhämtningsperiod på åtta till tolv veckor.

Förebyggande av återkommande ryggsmärtor är en viktig aspekt:

• Ett program med övningar måste följas.
• Korrekt hållning måste upprätthållas när man står, sitter, rör sig eller ligger ner.
• Om belastningen eller smärtan är mer omfattande bör ett ryggbälte användas.
• Arbetsytan måste vara ergonomiskt utformad.
• Patienten måste äta en hälsosam kost och hålla kroppsvikten under kontroll för att minska trycket på ryggraden.
• Fysisk aktivitet måste ökas gradvis genom promenader, vilket kan förbättra cirkulationen och den allmänna hälsan.

Återhämtning efter diskbråcksoperation

Ryggbälten spelar en viktig roll vid behandling av diskbråck, både med konservativa metoder och före och efter operation. De stabiliserar ryggraden, minskar belastningen på ryggens muskler, vilket minskar smärtan, underlättar rörligheten och förbättrar patientens mående. Vilket bälte som ska väljas för det specifika läkningsstadiet rekommenderas bäst av en läkare. Man bör också ta hänsyn till att diskbråck kan återkomma, och därför rekommenderas personer som redan har drabbats att använda ryggbälten i framtiden vid ökad fysisk aktivitet och liknande situationer. Som en försiktighetsåtgärd bör de också användas vid idrott, för att undvika diskbråck.