Ingen är skyddad från benbrott. Skador är den vanligaste orsaken till att armen bryts. Detta innebär dock inte att det bara drabbar idrottare. Vem som helst kan råka bryta armen, ibland till och med när man tar en vanlig promenad. I sådana fall är det bra att veta vad man ska göra för att återhämta sig.
Första hjälpen vid benbrott
Om du råkar bryta armen är det viktigt att veta vad du ska göra och att ge första hjälpen på rätt sätt, utan att orsaka ytterligare hälsoproblem.
Det är viktigt att komma ihåg följande:
- Vid misstanke om benbrott i en arm ska den skadade armen flyttas så lite som möjligt.
- Om benbrottet sitter ovanför armbågen ska du inte försöka fixera skadan själv, utan ringa efter ambulanspersonal som tar dig till vårdinrättningen.
- Om benbrottet är beläget mellan handen och armbågen kan du tillverka en armslinga av en halsduk eller sjal. Placera den skadade armen i 90 graders vinkel (handen måste också vara i armslingan, försök inte fixera den brutna armen med ett rakt föremål som t.ex. en bräda, och försök inte på något sätt att hänga den brutna armen i ett bälte).
- Du måste absolut uppsöka läkare på en vårdinrättning, där läkaren utför en undersökning och ordinerar nödvändig behandling.
De vanligaste platserna för benbrott i armen
Ett av de vanligaste ställena för benbrott i armen är handleden. Läkarna menar att det beror på den mänskliga instinkten att sträcka ut händerna framåt när man faller, för att försöka mildra fallets följder. Men det förekommer även benbrott i armbågen, överarmen och underarmen eller axeln, och ibland kan man även få benbrott i nyckelbenet.
Det första och viktigaste steget efter ett fall eller en annan typ av skada som kan ge upphov till misstänkt benbrott är att uppsöka läkare för undersökning och, om det rör sig om ett benbrott, få lämplig behandling.
Att söka medicinsk vård är också viktigt eftersom det kan finnas fall där den skadade personen inte själv känner av benbrottet.
Första tecknen på ett benbrott:
- Smärta (den kan även vara lindrig).
- Svårighet att röra den skadade delen (i särskilda fall förekommer inte detta).
- Svullnad (den uppstår snabbt och ökar efter skadan).
- Blåmärke bildas – en subkutan blödning.
- Vid ett öppet benbrott, en laceration, sticker det brutna benet ut.
Olika behandlingsalternativ
Den första undersökningen efter en skada eller ett slag, vid diagnostik av frakturer, är en röntgenundersökning, men det kan finnas fall där ett mindre benbrott kan förbli obemärkt. Av den anledningen, och med denna möjlighet i åtanke, ordinerar läkaren vid oklara benbrott patienten ännu en radiologisk undersökning, datortomografi eller magnetisk resonans, eftersom en obehandlad fraktur kan orsaka hälsoproblem i en nära eller avlägsen framtid. Det kan handla om smärta och andra besvär samt begränsad rörlighet, om det brutna benet inte har läkts på rätt sätt.
Hur behandlingen går till beror på var benbrottet är lokaliserat och på andra kriterier som utvärderas av läkaren. En del av benbrotten opereras direkt efter skadan, varvid området för benbrottet förstärks med stänger, bultar och andra ytterligare anordningar. I vissa fall måste man vänta tills svullnaden har minskat, men andra behandlas utan medicinsk intervention, varvid området för benbrottet stabiliseras med ett fast material. Tidigare var det gips, men idag har flera gipsersättningar introducerats, tillverkade av plast, glasfiber och andra innovativa material.
Behandlingen av en bruten arm kan pågå i flera veckor upp till flera månader, och det är viktigt att följa alla rekommendationer från läkaren under denna period. Efter att fixeringsmaterialet avlägsnats (ibland även tidigare) behövs sjukgymnastik för att hjälpa den brutna armen att återfå sin tidigare rörelseförmåga med rörelser och behandlingsprocedurer. Man bör vara medveten om att början av sjukgymnastiken kan vara smärtsam och att det kan gå ett år innan alla tecken på benbrottet försvinner.
Både under intensivbehandlingen och rehabiliteringsperioden, vid en bruten arm eller axel, kan en fixeringsanordning för hand eller axel vara till hjälp (mitella), som beroende på skadans placering är avsedd för att fixera axel, armbåge, handled, axel och nyckelben eller skulderblad, för att göra den skadade delen orörlig under den nödvändiga tidsperioden och stabilisera den i rätt position under rehabiliteringen. Läkaren hjälper till att välja den lämpligaste fixeringsanordningen genom att utvärdera platsen för benbrottet och patientens allmänna tillstånd.